Härligt och varmt vårväder och jag längtade ut.
Jag fick med mig mannen och minstingen ut i skogen.
På Holmen fanns det lite för den "lilla" att göra....

Vi gick vidare och dottern ville låna den "stora" kameran!
Motvilligt lämnade jag ifrån mig min lilla älskling.


"Håll kameran stilla...tänk på var du har fokuseringspunkten..."
"Jag VET, mamma!! Hur ställer man in Monokrom? Nej förresten, jag vet redan..."



Jag får passa mig!
Hon är ju en riktig stjärna!!

Idag åkte den yngsta dottern till en kompis
så jag hade hela eftermiddagen för mig själv.

Solen sken och det var 10 grader varmt.
Jag bestämde mig för en annan slags premiär nu på vårkanten...
...power walk och kanske lite löpning!

Fickorna packades med mobil, Mp3 och KAMERAN!

 
På med sportkläderna och iväg!
Musik i lurarna och hökögonen öppna...
...jag spanade efter den lilla gula
TUSSILAGON.

Men döm om min förvåning när jag gick förbi denna istället.


Vårens (min) första vitsippa!

Efter en halvtimme var det dags att pröva på löpning.
Mitt mål var att orka springa i 5 minuter.
Det blev 10 min, ett litet fotostopp och 5 minuter till.
Inte illa för en som varit ganska så stilla under hela vintern.


Tänk att jag på sportlovet åkte skridskor på sjön
och satt och fikade vid bänken!
Nu drar sig isen längre och längre in.


Vackert var det och jag hade svårt för att hålla mig ifrån kameran.

Efter 1½ timmes promenad+löpning var jag nästan hemma.
Jag hade redan bloggöverskriften klar i huvudet...
EFTERLYSNING!
Vem har stulit tussilagon??
Jag var helt säker på att NU var tussilagon utrotad!
Min barndoms första vårblomma fanns inte mer...

Hökögonen var fortfarande med mig...
...och där var det något gult som glimmade i rabatten...

JAAAAAAAAAAAAAAA!
Nu är ordning återställd!

Min första Tussilago!!



Väl hemma fortsätta jag styrketräna med hjälp av dammsugare och mopp!

Nu kan jag njuta av ett rent Påsklov!

Igår missade vi bussen när vi skulle på Syfestivalen.
Och tur var väl det...
...för då tog vi istället en härlig promenad i det solvarma vädret.

Mitt sällskap fick stanna upp många gånger
för det var både blomster och djur som hamnade i mitt blickfång.


Den första lilla varelsen vi träffade på var detta bi.


Och som av en händelse kom en liten myra med på bilden.
Det var ju Skillan jag var ute efter och
jag såg inte myran förrän gick igenom alla bilderna.


Humlan var minst sagt AKTIV!
Den for från den ena blomman till den andra och
jag hade fullt upp med att hänga med i svängarna.

Idag vaknade jag till regnets droppar som slog mot plåttaket.
Lusten att gå upp blev genast mindre...
...men kanske att det blir lättare att göra
allt det där tråkiga hushållsgörat idag istället.

Har jag sagt att jag har PÅSKLOV också!!!!!

...SIPPOR!!!!

Kollegan min hittade dem på vägen hem.
Jag ville ju också se dem...
...så idag slog jag följe och promenerade med henne.


Där i en liten skogsglänt lyste det blått.
I små klungor var de utspridda och allaredan utslagna.
Kollegan väntade så snällt när jag fotade.



Jag fortsatte min promenad hem.
Halsduken hamnade i ryggsäcken och
svetten började rinna längs med ryggen.
Det var VARMT!

Hemmavid gick jag på spaning i den lilla dunge
där det brukar digna av sippor i olika kulörer.

Jag såg bara en massa flis efter nedsågade träd.
Jag gick upp i backen,
rafsade med handen bland gamla löv och flis
och hittade till slut...


...mina egna knappt utslagna små blåsippor.

Som om inte det var nog...


...där vid hyreshusen hittade jag min först Skilla.

Det var väl inte illa???

Idag gick dottern och jag på promenad.
Stegräknarna var på och kamerorna likaså.


Det var lite mulet men ett och annat vackert motiv hittade vi ändå.

Och äntligen fick jag både se och fota de efterlängtade...


...snödropparna!

När vi började närma oss vårat mål...
(fika hos mormor!)
...hoppade mitt hjärt ända upp till halsgropen!
Modig som jag är och naturligtvis väldigt beskyddande
knuffade jag undan min ovetande dotter och
tog själv ett skutt därifrån.

Jag har ju sett flera av dem i somras...
...ORMAR!

Jag vet precis hur de ser ut och
jag var verkligen modig när jag såg dem sist.

Nu låg det en där och solade i gräset!

Vi smög oss närmare för att se vad det var för sort...


... en grensnok!

Hjärtat bankade fortfarande
och dottern undrade vad jag höll på med.

Så fel man kan ha!
Men bättre att vara försiktig
än att bli biten av en huggorm...jag menar grensnok!!

Mannen stannade hemma idag, magsjuk som han var.
Den lilla dottern som numera är 9 år vaknade tidigt.
Hon fick lägga sig igen.

Kl.8.15 tänkte jag se hur det var med henne...
...hade hon lyckats somna om??
Näe, där låg hon och vänta på morgonsången.
En sjuk make och två dödströtta tonåringar...
...jag fick helt enkelt göra min roliga dans
och sjunga " ja, må hon leva" alldeles själv!

Och så var det ju presenterna också!!


Hon blev både nöjd och glad för senare på dagen
åkte vi på bio och såg Bedtime stories.
En rolig film som rekommenderas varmt.

Här har det snöat ca.1-2 dm under helgen.
Så på sena eftermiddagen kom jag då äntligen ut med min kamera.
Det var grått och nästan nollgradigt.
Jag trixade lite med slutartid, bländare och andra inställningar
utan att ha riktig koll på vad jag gjorde.
Men över 180 bilder blev det!


Snöbomull


Tallkotte


Ett knippe "näsor"


Vingpar

Vingarna blev min absoluta favorit!

...mormor!

Mmmm!
Vi sov länge.
Tog en sen frukost ...
och hade hela dagen framför oss.

Jag ville ut i solskenet med kameran och den lilla dottern följde med.
Målet var fika hos mormor.

   
Med kamerorna i högsta hugg gav vi oss iväg.
Dottern med den lilla digitala Canon Ixus
och jag med min systemkamera Canon Eos 1000D.


Dottern fotade sig själv...


...och undersökte frostkristallerna som fastnat på hennes vante.


En gren med ett lager av vacker frost glittrade i solskenet...


 ...och det lilla grässtrået stod tappert kvar.


Nästan framme såg vi detta spännande skuggspel.


Mormor bjöd på pizzabullar som var...
...försvinnande goda!

Nu är vi hemma igen och
snart stundar middag...
Thairäkor!

Jag önskar er alla
en fortsatt trevllig helg!

Hualigen, -10,8 grader!!
På med täckbyxorna, mössa, vantar och varma fårskinnsstövlar.
 Kameran runt halsen och så ut i kylan.

Solens strålar försvann sakta ner vid horisonten.
Jag var på jakt.
Var fanns nästa motiv...
...kunde jag fånga de sista solstrålarna.

Jag stod på huk,
nere på knä och
jag låg platt på mage!

Jag hörde förbipasserande hundar...
...några skällde på mig!
Barn frågade sina föräldrar
 vad den där tanten gjorde där uppe i skogsbrynet.

Jag var i min egen värld...
...kände knappt av hur kylan bet i ansikte, fingrar och tår.

197 foton blev tagna!
Vilka skulle jag nu välja ut????

Jag bjuder er på dessa 10...

 





 

 



 



 

Solen gick ner och jag gick hem!
Kaffe och våfflor med sylt och grädde fick värma upp mig.