Denna vecka fortsatte jag mitt klädstilsprojekt på jobbet
med ett batteri av annorlunda stilar planerade för var dag.

Jag tänkte börja med en lite "snäll" stil på måndagen
för att inte skrämma alla elever som
vi skulle ta hand om på barnsomsorgen på morgonen.


Måndagens outfit:


Utrustad med mannens jeans och sonens Björnborgkalsonger
gungade jag iväg till skolan.

De flesta uppmärksammade min hiphop stil,
några trodde att jag var utklädd till kille.
Jag diskuterade byxhäng med en elev och
svårigheten med att ta sig upp fort i trappor.
En annan elev blev upprörd och tyckte att jag inte kunde se ut på det där viset...
...jag skulle ju vara en förebild!
Hur ser en sådan ut då, undrade jag?!


Tisdagens outfit:


Den här stilen var läskig tyckte eleverna!
En av mina elever vände i dörren när han såg mig.
Även några lärare hoppade till när de mötte min blick.

Jag såg ut som en vampyr eller döden tyckte några.
Men lite glad blev jag när jag liknades vid Lady Gaga!
På rastvakten fortsatte diskussionen med eleverna om
kläder, stilar och vad de står för.





Under eftermiddagen bestämde jag mig för att inte fortsätta med att testa olika stilar
eftersom jag tror att det påverkar mina egna elever alldeles för mycket. 
De har svårt för förändringar och ovissheten om
vad som väntar dem varje morgon påverkar dem negativt.

Jag tror också att kläderna påverkade mig...
mitt kroppsspråk och hur jag gick
hur bestämd eller sträng jag blev
mitt humör: "glad"..."allvarlig"

Inte undra på att eleverna inte riktigt visste var de hade mig...
...fastän jag tyckte att jag fortfarande var den vanliga Elena.


Vågar jag säga att min favoritstil var dagens gothstil!!

Denna vecka har jag haft ett litet projekt på gång på jobbet...
...som även har fortsatt på fritiden när jag åkt in till stan m.m.

Inspirerad av min kurs Visuell kommunikation på Konstfack har jag provat på
nya klädstilar varje dag.
Klädstilar som jag normalt inte brukar ha.

Jag har fått frågan VARFÖR?
Jag var nog inte riktigt säker på det i början.
Jag ville nog pröva på hur det skulle kännas att gå i helt "fel" kläder.
Pröva gränserna för vad som är OK, hur omgivningen skulle reagera.

Kanske få igång en diskussion om identitet och
omgivningens förväntningar på hur man ska vara och se ut.

Mina elever reagerade inte så starkt som jag trodde.
Några lyfte lite på ögonbrynen och
andra hoppade till när de såg mig på morgonen,
sen var det som vanligt igen.
Jag var den vanliga Elena för dem.

Men idag fick jag höra av en annan lärare att hennes elever hade observerat mina stilar
 och startat en diskussion med henne.
Kul!!
Nu börjar det hända lite saker...

Dottern dokumenterade varje morgon innan jag gick iväg till jobbet.

Måndagens outfit:

 
Tummen upp från flera elever. Men lite läskigt tyckte några.

Tisdagens outfit:


Jag som aldrig går med joggingbyxor på jobbet...
men mina eleverna tryckte att jag var som vanligt!
Andra elever var imponerade för de hade aldrig sett
en fröken med en Adidasjacka förut...

Onsdagens outfit:


Här kom dotterns t-shirt väl till pass.
(Det var hon som kom på den här stilen!)
Ingen större reaktion bland eleverna mer än
kommentarer av de som inte gillar Justin Bieber...

Torsdagens outfit:


Den mest uppmärksammade stilen!
Jag gick med peruken hela dagen (även på stan!).
Några kollegor trodde jag var en vikarie.
En elev undrade varför jag var så strikt idag när jag brukar vara "rockyrocky"!
Det var delade meningar om min nya frisyr...
några tyckte faktiskt att det var snyggt
(de ville väl inte göra mig ledsen!).

Fredagens outfit:


Ingen större reaktion. jag såg ut som vanligt tyckte de flesta.
Mina egna elever försökte gissa stilen...
prinsessa eller drottning trodde de.
Gullungar!!

Jag tror jag fortsätter med fler stilar nästa vecka...
har inte hittat min favvo än men punkstilen kändes inte helt fel!!

Innan vi åkte hem från Finland gick vi ut på den stora sjön Lappajärvi.

Det var en märklig känsla att gå ut på isen
där vi för ett halvår sedan plaskade omkring.


Dottern kiknade av skratt.
Även mamma prövade på att åka.


Sedan var det många porträttfoton som togs...



...dottern är en riktig hejare med kameran.

Så många fina bilder blev det!!

...i Finland.

I helgen var jag på min första finska begravning.
Jag tänkte visa lite bilder och berätta lite om hur det var
för jag vet att många släktingar och nära vänner brukar titta in här.

Födelsedagar, bröllop och begravningar är ju en del av livet...

Vi tog båten från Värtahamnen till Åbo och
 satt sedan 5 timmar i bilen innan vi kom fram till Lappajärvi.
Vi hade tur...
...det var bara -10grader!
(-30 grader dagen innan!!)


På lördagsmorgonen anlände vi i god tid till kyrkan.
Hälsade på både gamla och nya släktingar.


Inne i kyrkan låg blomsterarrangemangen på rad.
I Finland är det tradition att var och en läser den sista hälsningen
och alla namnen på de som lämnar buketten
innan blommorna läggs på kistan.



Prästen talade och hällde sand över kistan...

...av jord är du kommen...


Efter begravningsceremonin bars kistan ut och
jag fick för första gången vara med om en riktig jordfästning.
De duktiga kistbärarna gjorde ett fantastiskt jobb
med att sänka kistan rakt och fint den långa vägen ner.

 
Enligt gammelmummus sista önskning och instruktioner bjöds hela sällskapet på
karelsk köttgryta, kokt potatis, sallad och morotslåda.
Jag vågade mig på morotslådan som var överraskande god!
Till dessert var det plommonkompott med grädde som stod på listan. 
Mums, men barnen vägrade att smaka.


Det var många kondoleanser som skulle läsas upp...



..och några psalmer som skulle sjungas!


På nionde versen kunde till och med jag sjunga med!


Sammankomsten avslutades med gott kaffe, en fantastiskt god gräddtårta,
bullar, citronkaka och den speciella kaffeosten gjord på kossans råmjölk.
Den är en aning salt och det gnisslar så härligt när den tuggas.

Saknaden och sorgen är stor vid en begravning
men glädjen och tillförsikten lika så 
när men ser de små liven som glatt springer omkring.

De små busungarna sa med stor glädje att de hade smitit ut
UTAN ytterkläder...

...livet går vidare!