Kreta
Förra veckan åkte vi till Platanias på Kreta...
Barnens första charterresa!
Hotellet var trevligt och fräscht,
hade både pool och restaurang och nära till stranden.
Till frukost blev det mackor på rummet
men lunchen åt vi alltid vid hotellrestaurangen.
Efter så gott som varje måltid under vår vistelse
fick vi frukt och andra godsaker serverat till oss GRATIS...
och så det lilla glaset Ouzo eller Raki.
Vi låg vid stranden från kl.11 till 18.
Medelhavets vågor var härliga tyckte dottern...
...men några dagar var det lite väl höga vågor och det flaggades rött.
Dottern hann skrapa upp knäna,
sedan blev det bad i poolen under 2 dagar.
En dag tog vi bussen till Chania.
Vilka kontraster mellan nytt och gammalt! 
Det var många som lockade och försökte övertala oss
att äta på just DERAS restaurang...
...vi bestämde oss slutligen för en liten restaurang
och valde dessa tre fiskar till middag.
Och vad är en semester utan glass...
Godaste milkshaken någonsin!
Djurlivet...
Syrsornas spel var öronbedövande,
det lät nästan som om de skrek emellanåt.
Men denna lilla krabat satt på en pelare i en restaurang
och tittade på dottern när hon åt.
Hon hade lite svårt att få ner tuggorna...
Och vad är livet utan lite löpning...
...några vändor längs med de Kretiska gatorna hann jag med!
Ser att ni fått ut det bästa av er semester, av sol, kulturombyte och god mat.Gästvänliga är man överallt utomlands. Sådant piggar också upp.
Men Elena, vad fräscht vältränad du ser ut.
Soliga hälsningar. // Lissen
Åh vad härligt!
Ja jobbigt med öronen men jag tror hon var lite täppt i näsan med. Nästa gång skall jag ge henne närdroppar lite innan, det skall visst hjälpa lite.
Det ser helt underbart ut där, av dina bilder att döma! Jag är ju ingen sol- och baddyrkare, inte så jag skulle kunna tillbringa hela dagar på stranden, men jag skulle lätt kunna fördriva en hel massa tid med att bara knata (gå - inte springa! ;-D) runt på gatorna och titta på husen och folket och fota de fantasktiska blommorna de har långt uppåt på väggarna osv! 8-)
Det där med att 40-åringar får stroke blir visst bara vanligare och vanligare. Hu... 8-( Hoppas det inte tog allt för illa på dem!? Svärfar fick en i våras (han är 71) och tack och lov så märks det nästan inte alls på honom. Lite snubbligare än förr när han går i skog och mark, och lite glömsk (närminnet). Men när man tänker på hur det KUNDE ha gått, så är det ju nada!!!
Ha en fin dag! :-)
